Den norska elbilsprofilen Bjørn Nyland har under många år gjort något som egentligen är ganska enkelt, men samtidigt väldigt intressant om man vill förstå hur elbilar fungerar i praktiken. Han kör dem långt. Väldigt långt. Ett av hans mest kända format är det så kallade 1000 km-testet, där bilen startar fullt laddad och sedan körs tusen kilometer så snabbt som möjligt. Allt räknas – körning, laddstopp och väntetid – vilket gör att resultatet i praktiken blir ett mått på hur bilen fungerar på en verklig långresa snarare än i ett laboratorietest.
Den här gången var bilen en Tesla Cybertruck, och resan gick från Oslo ner till Skåne och tillbaka igen. Det är en sträcka som innehåller ganska mycket motorväg och därför ger en rätt bra bild av hur en bil fungerar när den körs länge i relativt hög fart.
Cybertrucken som användes i testet var versionen Dual Motor Long Range. Under resan användes främst snabbladdare från Ionity och Circle K, där laddeffekten vid de bästa tillfällena låg mellan ungefär 300 och 365 kW. Strategin var att göra flera relativt korta stopp snarare än några få längre. Ofta laddades bilen i ungefär femton minuter åt gången och sällan över cirka femtio procent innan resan fortsatte. Det är en strategi som ofta används i den här typen av tester eftersom laddhastigheten normalt är som högst när batteriet ligger på en lägre nivå.
När resan var över hade Cybertrucken kört de tusen kilometrarna på 10 timmar och 15 minuter. För en så stor och tung pickup är det ett ganska imponerande resultat och det gör också Cybertruck till den snabbaste elpickup Bjørn Nyland hittills testat i sitt 1000-kilometersformat. Den genomsnittliga energiförbrukningen under resan landade på 41,0 kWh per 100 kilometer, vilket placerar bilen någonstans i mitten när man jämför med andra elpickuper.
Som jämförelse har till exempel Ford F-150 Lightning i Nylands tester haft en förbrukning på omkring 44,7 kWh per 100 kilometer, medan den mindre Maxus eT90 legat runt 40,4 kWh per 100 kilometer. Cybertrucken visar sig alltså vara effektivare än F-150 Lightning men ungefär i nivå med Maxus eT90, vilket är ganska anmärkningsvärt med tanke på hur stor och tung Teslas pickup faktiskt är.
Samtidigt blir det tydligt hur mycket aerodynamik fortfarande betyder för elbilar. När samma typ av test görs med mer strömlinjeformade modeller som Tesla Model 3 eller Mercedes CLA hamnar energiförbrukningen ofta på ungefär hälften av Cybertruckens nivåer. Det säger egentligen mer om fysik än om själva bilen – en stor pickup med hög frontyta kommer alltid att kräva mer energi i motorvägsfart.
Det kanske mest intressanta med den här typen av tester är ändå inte den exakta siffran i slutet. Det är att bilarna testas på exakt samma sätt varje gång. När Cybertruck nu hamnar i samma testserie som en lång rad andra elbilar går den plötsligt att jämföra direkt med dem. Diskussionen blir då mindre spekulationer och mer data, vilket egentligen är ganska befriande i en teknikdebatt som annars ofta fastnar i specifikationer och teoretiska räckviddssiffror.
Och just därför fortsätter Bjørn Nylands ganska enkla idé att vara så intressant: att helt enkelt köra bilar långt och se vad som händer.